Dans, dans, dans!

Jag har ju ett stort intresse som hittills inte har synts så tydligt här i bloggen. Det är hör och häpna: dans!

Om jag tänker efter lite så har jag nog ägnat mig åt dans stora delar av mitt liv. På Rågsveds ungdomsgård t ex. Där var mamma föreståndare och pappa jobbade extra som programledare. Där gick syrran och jag på dansskola. Ja jösses, det var nog lite över min nivå. Modern vals minns jag som extremt tråkigt, bara steg, steg, steg. Rakt bakåt eller framåt? Varför det då? Jo, jag kunde ju redan vals .... En ..... tvåtre. En .... tvåtre ... Jag hade ju dansat folkdans i ett barnlag i flera år innan. Kedjan hette det och leddes av farbror Gunnar. Tre (!) fiolspelande farbröder stod för musiken. Fantastiskt med levande musik! Innehållet var mycket kadriljer och lekar som ansågs mer passande för barnlag än pardanser som shottis, vals, hambo och polskor. Även om vi faktiskt prövade på och lärde oss de två första, ev kanske lite polka. Folkdansen höll jag på med tills jag var 12 ungefär. 

Sedan blev det ett långt uppehåll med enbart discodans (och tryckare) på festhelger. Varje helg under en viss period av livet. 

Någon gång på 90-talet kom jag väl på tanken att så'n dans som på dansskolan eller bugg eller nå'tt som alla andra verkade kunna, borde väl också jag kunna lära mig? En eller två terminer buggkurs på Mälarsalen i Stockholm, tillsammans med syrran nu igen, blev det. Vilken härlig lokal att dansa i! 

På buggen fick vi lära oss olika turer som gick ganska lätt att rita upp med streckgubbar och vips så kunde jag tillsammans med kollegan Maud (dansinstruktör på fritiden) ha dansskola på på jobbet. Det ingick i gympan men vi körde också ihop med Geza, kompanjonläraren i musik. I musikämnet ingick  amerikanska folkdanser, typ Virginia Reel. De påminde ju mycket om kadriljerna som jag komihåg från barnlaget. Men jag tyckte .... tänkte ... hmm, det finns något annat ... som jag har sett, lite friare, lite roligare, lite mer levande .... 

Squaredance! 

Ta reda på mer om squaredance, tänkte jag. Jag frågar någon! Av någon anledning frågade jag Pia på Kvarnens barnstuga. Hon såg mäkta förvånad ut. - Varför frågar du mig? Visste du att jag håller på med squaredance? Jag hade ingen aning! Jag frågade om hon hade någon bok eller något tips om var jag kunde läsa om detta. Jag fick låna hennes Basic-häfte som jag studerade och begrep ungefär de första fyra callen. Vid Alamo Ring tog det stopp - den förstod jag inte vad den skulle vara till. De första fyra var iaf tillräckligt för att vi skulle kunna införa squaredance i vårt dansande på skolan. Så på vårterminen -95 instruerade jag barn i squaredance och på höstterminen började jag gå kurs hos Vita Bergen SquareDancers.